Har plötsligt blivit lätt översocial och tycker det är direkt plågsamt att sitta ensam i mer än en timme. Männniskor som inte svarat på sms sen i lördags blir jag irriterad på, själv får jag lägga bort telefonen med våld för att inte smsa på jobbbet. Vad hände? I ett och ett halvt år har jag haft minst tre dagars behandlingstid på min egen inkorg, jag har suckat när telefonen plingat. Men det går väl över antar jag. Så mycket social energi har jag liksom inte.

Vi klättrade med kursen nu senast, klippklättring på Simonsberget utanför Nyköping. Jag klättrade hela vägen till sjunde himlen, jag älskade det! Jag som inte trodde att det alls skulle gå med trasigt knä, nu fick jag revanch mot min egen noja. En av kvällarna var det min grupp som skulle hålla i seminarium och enligt de andras kommentarer var jag bäst. Jag är vansinnigt nöjd. Jag lyckades plocka fram mig som scoutledare samtidigt som jag hittade rätt ämne att diskutera på något vänster. Jag vet inte hur det gick till, det var nog tur att jag inte hade så mycket tid för mig, men det jag gjorde blev asbra. Jag är nöjd. Idag har jag släppt iväg min båt till Olsson och St Görans utmanarlag. Jag är glad att min båt fick segla och det var skönt att komma ut till Bullandö. Sen har jag hängt i Vällingby Centrum och försökt plugga körkortsteori. Det gick sådär men centrumet var ganska fint. Nu ska jag komma på något vettigt att göra. Tjosan!

Mälarhöjdens scoutkår hade Kungen och en väldigt fin scoutorganisation, BP Fellows, på besök igår. Våra äventyrarscouter fick hålla i aktiviteterna för de glada kostymbyxorna som bara gick runt och log när de sprang runt Kåken. Kostymbyxorna var minst lika entusiastiska som en miniorscout på sitt första möte och det var helt underbart att se. Jag fick ansvar för att ta hand om några killar, hälften av dem var mina gamla miniorer och det känns så jäkla kul! Vi höll i knivbevis-stationen. Samuel fick examinera en herre från US Navy SEALs, vi skulle alltså lära denna elitsoldat hur man hanterar en kniv. Samuel var grym. Nä, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den där speciella kvällen igår. Det var häftigt. Vi var trötta och slet men kan vara stolta över vad vi åstadkom. Kungen deltog inte i några aktiviteter men vi fick visa vilken glädje vi gör saker med och att vi gör saker över huvud taget! Vi hoppas han kommer igen!

Drog mig förstås hem från Vässarö också. Svårt idag. Jag insåg i helgen hur länge sen det var jag var på Vässarö och jag har lite svårt att svida om till "vanligt" igen. Nä. Det var för kort att vara ute och det känns rent värdelöst att vara i stan. Jag vill åka tillbaka :/

Morgonradion spelar sommarmusik, solen lovar en bra dag och Vässaröpackningen är med på bussen till jobbet. Idag har vi vår andra planeringsdag på jobbet och kommer planera inne på Yazuragi i Hasseludden, ett spa med andra ord! Därför åker jag till jobbet iklädd mjukisbyxor idag. I eftermiddag träffar jag en kompis för få skjuts upp till ön, det är ju arbetshelg! Så, nu tänker jag fortsätta läsa Metro medan jag njuter lite av att mitt liv känns en aning som en film. Ha en trevlig helg!

Medan resten av min grupp i skolan roar sig med att åka skidor i riksgränsen är jag mest nöjd över att jag tog mig hem igen. Alltså, fjällturen var fantastisk och jag har faktiskt både fått sova i snöbivack och tält, dricka isvatten från fjällsjöar och se utsikten över Atlanten från dryga tusen meters höjd. Det bara är så att det framkallar inte samma krullande känsla i magen för mig som att sitta på pendeln en lördagmorgon när den fylls av scouter. Jag känner inte samma tillhörighet till folk i skidor som jag känner till scoutskjortan, vart jag än ser den. Lyckan är inte så total när jag bestiger en topp i ödemarken som när mina (och Olofs och hela Mälarhöjdens förstås) insekter tar en andraplats på Scouternas dag. Jag är mycket stoltare över deras plaketter i patrulltävlan än vad jag någonsin kunde varit över mig själv i någon nerförsbacke jag tar mig nerför utan att vurpa och hur mycket jag än älskar min UGL-grupp var det så underbart att få träffa massa scoutpolare jag inte sett på länge. Idag var det Scouternas dag 2012 på Skansen, mina scouter ägde och jag hade underbart kul. Precis så där som det ska vara när man har scoutskjorta på sig.

Ett moment avklarat. Med en ny telefon och en högskoleansökan inskickad (hänvisar ungefär till reklamen på Slussens t-baneperrong) kan jag koncentrera mig på annat. Som att torka mat som ska förvällas i en odiskad kastrull vilken bör diskas i en full diskho. För att det ska bli möjligt att tömma diskhon måste även diskstället tömmas. Dead end.

Jag har läst så mycket att det liksom vrider sig i mig och protesterar bara vid tanken på att läsa mer. Jag ändrar mig var 12e timme ungefär, hittar ett nytt spår som gör att jag måste kolla upp fem nya utbildningar minst. Sen hittar jag något som gör att jag måste kolla de fem gamla ur nya perspektiv. Mejlar mamma en gång i timmen och kräver att hon tittar på och kommenterar den senaste timmens nya rön och spelar martyr och tycker att det är mest synd om mig i hela världen. Så jag ska trösta mig lite med att köpa en ny telefon och lämna tillbaka Shebsas nu. Ska köpa den idag, innan jag åker till GIH för att hämta ut allt material för tema: Fjäll. Åker lördag kväll, ska åka nattåg och jag tror att det är vad jag ser fram emot mest under hela resan.

Och mitt i alla grejer som ska åkas, packas och tvättas för måste jag komma på vad jag ska göra med mina närmsta tre år. Ansökan måste in innan jag åker till Katterjåkk på lördag och det är fruktansvärt nervbrytande att försöka skilja mellan samhällsplanerare och samhällsvetare, eller röna ut om jag kanske inte ska läsa kommunikation istället? Magont!

Men jag har av någon anledning planerat in scouter två helger i rad, hajk helgen efter, norrlandsresa efter det, scouternas dag påföljande samt arbetshelg på Vässarö. Nämde jag att båten ska i någon gång i mitten? Jag är dålig på att planera.

Och så är jag lite arg. På föräldrarna till barnet på jobbet som smittat mig med magsjuka. Suck, låt ungarna vara hemma om de spytt. Nu har nämligen jag blivit magsjuk och kan inte gå på vildmarksmässan idag. Smittorisk liksom. Hmpf.

Sen sist har jag kommit in på Världens Häftigaste Kurs med Världens Grymmaste Deltagare. Jag går numera Friluftsledarskap på GIH tillsammans med sju andra människor som jag beundrar otroligt mycket. Vi har haft en UGL-vecka och en tredagars långfärdsskridskotur. Nästa grej blir turskidor i Abisko i april. Vi hörs flera gånger i veckan för att planera och organisera.

Idag har jag gått ungefär 18 482 steg, från Viksjö, till Barkarby Handelsplats och tillbaka. Jag har köpt en ny färglad och inte så dyr underställströja, som är supersnygg idag men inte om 10 år, och önskat att jag kunde hitta alla de där grejerna som jag hela tiden säger att jag vill köpa. Och så köpte jag mig ett par vantar innan jag gick hem. De gamla försvann.

Jag är förkyld. Jättesnuvig. Det har jag varit i en vecka nu. Därför känner jag inga dofter. Jag har upptäckt att det är sant att det bara finns fyra smaker i vanlig mat; sött, salt, surt och beskt. Det är nämligen det enda jag känner när jag äter. Det som gör att det smakar blåbär i blåbärssylten är bara en doft. Den rökta baconen finns bara i näsan. Våfflorna till frukost var enbart något sött eller surt. Grytan vi åt igår var en saltaktig massa.